Men människan i det moderna samhället verkar betrakta döden som ett slags sjukdom, en svaghet som måste bekämpas, närmast något skamligt, en följ, rentav ett straff för ett olämpligt leverne." (sid17)
Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell (född 1954) är essäsamling av texter med självbiografisk utgångspunkt: teman från hennes diktsamlingar och romaner; om staden och landet och vantrivseln i kulturen, om skogen, djuren och vad det är att vara människa. Även betydelsefulla möten med den nära vännen och författarkollegan Sara Lidman, och om om en viktig text av Harry Martinson, där hon känner igen sig i hans rasande fråga om människans tillåtelse att få finnas i det moderna samhällsbygget. Som en röd tråd genom texterna löper tankarna om skrivandet som väg och som livsnödvändighet, och inte minst om ickeskrivandets plåga.
Läst Moll av Elisabeth Rynell: HÄR.
6 kommentarer:
Den verkar mycket intressant. Jag har läst ett par böcker av Elisabeth Rynell men ingen av de två du nämner.
Mösstanten, flera intressanta läsvärda essäer om olika ämnen.
Den låter intressant!
Znogge, en bra mångsidig författare.
Många påstår ju att nästan allt berättande har sitt ursprung i dom grekiska tragedierna, kanske ligger något i det.
KajsaLisa, människan är en berättande art.
Skicka en kommentar