Frédéric Mistral Nobelpris 1904

Frédéric Mistral (1830-1914) var en fransk occitanskspråkig poet, växte upp i Rhône-dalen i nära kontakt me traktens folk, deras liv och arbete. Han gick i skola i Avignon, läste latin och lärde känna de romeska skalderna, men fick också tidigt studera det provencalska språket, ha avlade jur lic-examen. Efter detta fick han fritt ägna sig åt diktning.
Svenska Akademiens motivering:
”med avseende fäst å det ursprungsfriska, snillrika och sant konstnärliga i hans diktning, som troget avspeglar hans hembygds natur och folkliv, samt å hans betydelsefulla verksamhet som provençalsk filolog”

Mistral skrev Mirèio 1859 som gjorde honom världsberömd, ett kärleksdrama, där landskapet träder fram med sina herdar, strandbeten och vita hästar. En tidsskildring om livet förr, gamla seder som inte finns längre (tänker på Grazia Deledda som fick Nobelpris 1926 om Sardinien). Utan Nobelpris hade dessa gamla berättelser försvunnit, böckerna svåra att få tag på, fanns ett slitet ex på biblioteksmagasin, skulle gärna se denna med nyutgivning:

Man samlade: Mirèio räckte
åt hvar af detta kvinnofolkssläkte
en kvist av rosmarin, en liten dvärgeksgren,
dit krypet med sin silkesdocka
af växtens doft sig låtit locka,
och pupporna i krans sig skocka,
så hvarje ris liksom ett gyllne palmblad sken.
(Silkeskkörden ur Mirèio)

Sången om Rhône utkom 1897 och översattes till svenska av Ebba Linde, episk dikt som lätt och trevligt att läsa:
84
O ungdomsfröjd! - att tävla med varandra
i lössläpphet och yra, och som höjden
av lycka se den andra vara glad!
Och vilken njutning vara fritt tillsamman,
ensamma i ett hav av främlingar!
(Marknaden i Bèu-Caire ur Sången om Rhône)