Stål (2012) av Silvia Avallone är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida. De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet
bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar
Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är 13 år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.
"Visst hade hon tyst lovat: Inget har hänt och vi pratar inte mer om det. Men... Men nu på sitt rum, i hemlighet, kunde hon göra det - leta fram, återuppleva och benämna detta inget. I alla fall här inom sig. För detta inget hade hänt. Och Anna hade blivit arg efteråt och till och med knuffat till henne. Men innan... Francesca spärrade upp ögonen och lät det som hänt projiceras i taket, om och om igen.
En tallrik eller ett glas krossades. Hennes pappa började skrika.
Hon var inte den som kämpade. Ville inte erövra världen som Anna. Hon var inte Anna. Hon liknade inte tjejerna i kvarteret, eller tjejer överhuvudtaget." (sid 131)
Veckans inlägg i Monikas Hett i hyllan där man bekänner sina hyllvärmare.
10 kommentarer:
Oj, har du denna som hyllvärmare 😲 Den har jag ju läst och jag tyckte den var riktigt bra.
Stål tyckte jag var bra. Väl värd att läsas.
Monika, jag har typ 999 olästa böcker som hyllvärmare 🙂
Mösstanten, lätt hänt att böcker blir olästa, nya dyker upp hela tiden.
Det låter som en väldigt intressant bok som förtjänar ett bättre öde än att vara hyllvärmare.
Då får du ta dig an denna hyllvärmare nu då, och sen gå lös på resterande 998 :-D
Znogge, många böcker som förtjänar att bli uppmärksammade.
Ama, har räknat ut att jag behöver typ 20 år på mig 🙂
Började läsa men kom av mig. Hade strax innan läst Ferrante och tyckte det blev alltför likartat. Kanske läge att ge den en ny chans, det har ju gått en tid nu.
Klimakteriehäxan, barndom i Italien, kanske vissa likheter, men Ferrante började ännu tidigare, fattigare kvarter också.
En av de få italienska jag läst. Annorlunda, men jag gillade den.
Lotten, Avallone skriver lite annorlunda böcker.
Skicka en kommentar