Stål av Silvia Avallone - hett #62

Stål (2012) av Silvia Avallone är en gripande skildring av två unga flickors vänskap och hur de tillsammans möter omgivningens krav och förväntningar. Samtidigt ger romanen en storslagen nutidsbild av livet på Italiens baksida. De bästa vännerna Anna och Francesca växer upp i ett nedslitet bostadskomplex i den toskanska kuststaden Piombino. I horisonten skymtar Elba, men på Via Stalingrado är det kring stålverket livet rör sig. Flickorna är 13 år, på väg att ta steget in i vuxenvärlden och är heta föremål för männens och pojkarnas blickar. De är prinsessor i ett fallfärdigt kungadöme och drömmer om ett liv tillsammans långt borta från föräldrarna och stålverket. Anna har stora planer för sitt liv, hon ska läsa vidare och bli domare eller politiker. Francesca drömmer om att bli velina, att jobba på tv eller bli modell.

   "Visst hade hon tyst lovat: Inget har hänt och vi pratar inte mer om det. Men... Men nu på sitt rum, i hemlighet, kunde hon göra det - leta fram, återuppleva och benämna detta inget. I alla fall här inom sig. För detta inget hade hänt. Och Anna hade blivit arg efteråt och till och med knuffat till henne. Men innan... Francesca spärrade upp ögonen och lät det som hänt projiceras i taket, om och om igen.
    En tallrik eller ett glas krossades. Hennes pappa började skrika.
    Hon var inte den som kämpade. Ville inte erövra världen som Anna. Hon var inte Anna. Hon liknade inte tjejerna i kvarteret, eller tjejer överhuvudtaget." (sid 131)

Veckans inlägg i Monikas Hett i hyllan där man bekänner sina hyllvärmare.