mitt eget sommarprogram - kulturfråga

ingen dröm jag haft att bli sommarpratare, men skulle berätta min klassresa, berätta om mina föräldrar som fick gå i skola bara fem år under krigsåren. Om min far som flydde först från Sovjet, då finska Karelen, och därefter skickades hans fyra syskon till Sverige som krigsbarn. Min far var tio år, för gammal för att skickas i väg till Sverige. Mina farbröder kunde inte prata med sin egen mor utan tolk, jag har elva kusiner som föddes i Sverige. Och min mor som miste sin far vid fyra års ålder, skildes från syskonen, placerades bland främlingar, fick inte alltid tillräckligt med mat. Dessa två möttes ganska unga, fick tre barn, de gjorde så gott de kunde.

Själv bytte jag ju också land och språk i sena tonåren, var den första i min mors släkt som tog studenten. Så småningom klev jag med darrande ben in i universitetsvärlden, fast yrkesvägledaren på Arbetsförmedlingen sa att jag aldrig skulle klara studenten. En timme skulle inte räcka till att berätta om hur illa äldre behandlades på mentalsjukhus på mina första jobb på 1970-talet. Jag är inte speciellt nostalgisk, men skulle spela The Monkees som hade tv-program i Finland när jag var 13-år, veckans höjdpunkt. No milk today, my love has gone away av Herman's Hermits, min absoluta favoritlåt då. Skulle spela Frank Zappa vars alla konserter jag sett i Göteborg. Resten klassiskt som jag lärde mig tycka om. Lite jazz som jag också lärt mig tycka om, av saxofonspelande make. Säckpipelåt för sonen som spelar.

Vad skulle ditt sommarprogram handla om? Vilken musik spelar du? undrar Enligt O i veckans Kulturfråga.