Stagnelius Kärleken (1996) av Horace Engdahl
Dikten Kärleken (1818) är med sina femtiosju strofer den längsta i Stagnelius författarskap. Här uppbådar han hela sin konst för att skildra själens landsflykt i materiens värld, utifrån ett rikt, och för dagens läsare svårforcerat, material hämtat i den grekiska mytologin. Engdahls briljanta och underhållande analys gör dikten tillgänglig igen.
I dikten Kärleken uppbådar Stagnelius hela sin konst för att skildra själens landsflykt i materiens värld. Han ger fritt spel åt extremerna i sitt känsloliv. De poetiska bilderna får en maximal spännvidd och komplexitet. Dikten är rik på oväntade omkastningar, och dess slut är öppet för motstridiga tolkningar.
Stagnelius har en hög tanke om läsarens vetgirighet. Att den är metafysisk, som undertiteln säger, betyder att den ska handla om det eviga och oföränderliga, tingens väsen. Men typiskt nog för dess författare kommer den poetiska framställningen i stor utsträckning att uppehålla sig vid det motsatta, nämligen hur världen regeras av växlingens lag. Jaget i dikten framställs som en människa bländad av illusioner, lämnad ensam i det stora fängelse som heter universum.
De första stroferna handlar om ljuset och ljuset identifieras med den gudomliga livsprincipen i universum. Genast stöter vi på benägenheten att se naturföreteelser som mytologiska gestalter, som är så karaktäristisk för Stagnelius.
Vem är då Uranos mörka brud, som färgas av solstrålarna? Hos den grekiske diktaren Hesiodos kan man läsa om äktenskapet mellan Uranos, himlen, och Gaia, jorden. Denna myt har en vidsträckt betydelse för dikten Kärleken. Det gör inte så mycket att jag inte har koll på alla grekiska gudar, Engdahl guidar läsaren. Boken är en riktig bladvändare.
Metafysisk lärodikt
Ljuset vitt kring alltets kretsar råder.
Av dess kärlek svallar varje åder,
glöder varje nerv i jordens kropp.
Dalens rosor det ur knoppens tvingar,
ger åt örnen och åt fjäriln vingar.
Skiftande i tusen former livet
blomstrar för dess vink ur nattens opp.
4 kommentarer:
Du tränger djupt in i litteraturen och du gör mig mer intresserad av att läsa i den lilla boken med dikter av Stagnelius som finns i min hylla. Den blir nog läst i år i alla fall.
Mösstanten, blev själv överraskad hur intressant detta är.
Fullt begripliga rader och riktigt fint faktiskt!
Znogge, dikt från 1818 håller än efter 200 år!
Skicka en kommentar