Ju mer Ernaux dyker ner i historien desto mer begriper hon vilket spänningsfält föräldrarna levde i. Mellan önskan om social framgång och skammen över var de kom ifrån. Samtidigt skildrar Ernaux sin egen skam och strävan efter att slippa undan konventionerna hon vuxit upp med och istället följa sin egen längtan efter ett helt annat liv än föräldrarnas.
En känsla jag känner igen:
"Efteråt har den söndagen lagt sig som ett filter mellan mig och allt jag upplevde. Jag lekte, jag läste, jag uppförde mig som vanligt men jag fanns ingenstans. Allt hade blivit artificiellt. Jag hade svårt att lära mig läxorna som jag förut bara hade behövt läsa igenom en gång för att kunna. En överdriven noggrannhet som inte fäste sig vid något hade ersatt min tidigare nonchalans - den begåvade elevens nonchalans som litar på sin lätthet att lära." (sid 13) Flera smakbitar: HÄR.
16 kommentarer:
har läst den här boken. tyckte om den. beskriver ett icke ovanligt fenomen
Jag har läst endast två böcker av Annie Ernaux, me inte denna.
Fantastisk inledningsmening. En fruktansvärd händelse, beskriven med ett språk som om det vore den mest självklara sak, som soluppgången eller vad som helst.
Får se om jag läser något av henne någon gång.
tycker mycket om Annie Ernaux böcker
Det här är nog den enda av hennes böcker jag inte läst.
Klimanteriehäxan, finns en till nyöversatt.
Jag har tänkt läsa någon av hennes böcker men det har inte blivit av. Tack för påminnelsen.
Lotten, tyckte mycket om Åren av henne, läste innan hon fick Nobelpris. Min far är också fin.
Tack för tipset. Låter som en bok som jag vill läsa!
Jag borde kanske läsa något av Ernaux någon gång.
Tack för smakbiten!
Har läst andra böcker av Ernaux men inte denn.
bra att vi har många duktiga översättare.
Jag har läst några andra av henne men är inte överförtjust tyvärr.
Den här boken vill jag förstås läsa.
jag tyckte mycket om denna
Skicka en kommentar