I andra bandet av Jon Fosses prisbelönta Septologin möter vi Asle under gymnasietiden. Han träffar då och då en gammal bekant, tyskungen Sigve, som har suttit inne ett par gånger för mindre förseelser och nu arbetar på möbelfabrik, läser böcker och dricker stora mängder. Genom Sigve träffar Asle sin namne, som också är konstnär och liknar honom på pricken. Den andra Asle kommer in på konstskolan utan studentexamen på grund av sin uppenbara talang. Asle hoppas att detsamma kan hända honom. Under en resa till Björgvin träffar han så Ales, och de två unga kan inte ta ögonen från varandra. Septologin är en berättelse om konst, Gud, alkoholism, vänskap och tiden som går. Det handlar om döden, men också om vad det vill säga att vara i livet.
Ja förr i tiden blev man räknad som vuxen när man hade gått för prästen och var konfirmeras, säger Hyresvärdinnan
Och då fick man klara sig själv
och hon ska liksom sätta igång och berätta nånting, men hon hejdar sig och låter det vara och Asle tänker att hon tämligen säkert skulle börja berätta nåt om hur det var i hennes ungdom och om att hon hade varit i pigtjänst på det ena eller andra hållet och så säger Hyresvärdinnan att hon tjänade hos prästen i Barmen i några år innan hon gifte sig och sen hon blev gift har hon bott i det här huset, säger hon (sid 124)
6 kommentarer:
Låter väldigt intressant så jag får titta närmre på Fosse.
Znogge, Fosse skriver speciellt, händer inte mycket men man har svårt att sluta läsa.
Jag kanske skall återuppta bekantskapen med Herr Fosse….
Veiken, Fosse är ganska ny bekantskap för mig.
Har precis läst Melancholia, och har ju trilogin på bokvagnen och hade inte tänkt läsa septologin, tänkte att det skulle bli för mycket. Men nu får jag lust.
Mösstanten, Trilogin fick Fosse Nordiska rådets litteraturpris 2015, jag läste den innan han fick Nobelpriset. Melancholia hämtade jag nyss från biblioteket.
Skicka en kommentar