Det här är hjärtat av Bodil Malmsten (1944-2016) blev hennes sista bok, som handlar om sorg efter en bortgången vän; döden som drabbar oss alla.
Anteckningar om sorg (2021)
av Chimamanda Ngozi Adichie berättar om sorgen när hon sommaren 2020
förlorade sin älskade far. Sorgen överväldigade henne, och komplicerades
av att den inträffade mitt under brinnande pandemi - liksom så många
andra var hon strandsatt långt ifrån sin familj.
18 kommentarer:
Jo, det där med sorg, bortgång och död är vi ganska dåliga på att prata om. Precis som om det känns lättare när någon har gått över till andra sidan, viket om hörnet, tagit ner skylten, somnat in, you name it.
Många vill inte ta avliden i sin mun.
Att beklaga är av gammal hävd, man beklagade sorgen. Jag säger hellre beklagar förlusten. Ja, allt är diskkuterbart men man får väl använda de utryck som känns rätt för en själv. Till syvende og sist är man död.
Geddfish ♥ jo, Göteborgs-Posten skrev i ledaren i veckan att svenskar inte har ens tid för döden... sena begravningar för alla andra aktiviteter kommer först. Förlust är ett bra ord, för man har ju haft en bra tid tillsammans innan.
Det finns numera omskrivningar för allt. Förmodar att det handlar om att det ska låta snällare eller bättre men kontentan är den samma.
Znogge, finns ju omskrivningar på allt, och det förändrar inget
Delar helt Bodil Malmstens syn på språkbruket.
Chimamandas bok kändes som ett sorgearbete från början till slut.
(nu är man ideligen vidareskickad från dig igen till konstiga sajter, hinner knappt läsa ens dina kortaste inlägg innan man är bortplockad)
Så sant! Men omskrivning förmildrar det ofrånkomliga.Något.
döden är inte ofrånkomligt 🖤
Jag tycker nog faktiskt om uttrycket att någon har gått bort. Inom vissa församlingar säger man att någon har fått hembud.
fått hembud har jag aldrig hört, dialektalt?
När jag för ett par år sedan skulle berätta för min yngsta dotter (då 21) att hennes älskade farmor var död, då sa jag: "Farmor somnade in lugnt och stilla på förmiddagen." Jag tyckte det var ett fint sätt att framföra det. Sen blev dottern förtvivlad ändå, men det hade hon givetvis blivit hur jag än hade framfört det.
Tänker vi alla upplever sorg på så olika sätt. Vi kan nog var och en skriva en bok om den :)
somna in sa jag också i veckan till våra vuxna barn, när en 90-årig släkting precis hade gjort det.
det beror nog på vem som är död hur en uttrycker sig. och hur de har dörr. en 90 - årig människa som somnar in lugnt och stilla kan väl säga ha gått bort
Mrs Calloway, precis, vår 90-åriga skäktning somnade in lugnt denna vecka.
Jag har också problem med uttrycket gå bort, för jag brukar säga att jag ska gå bort en kväll om jag är hembjuden till någon. Adichie vill jag läsa, hon skriver bra.
Ylva, somna in passade bättre för vår nittioåriga släkting, båda böckerna är bra.
Malmstens bok borde jag haft med, den är otroligt fint!
enligt O, verkligen!
Skicka en kommentar