Alma (2023) av Katarina Frostenson. Den nya boken av Frostenson knyter an till världar och ämnen som skildrats i K, F och A och är samtidigt självständig med en egen ton och rytm.
Alma är en berättelse i fyra satser, som nära hör samman. De kretsar kring en del av Paris där berättaren funnit en tillflykt. Möten uppstår i realiteten och i tanken och berättaren upptäcker öden och liv som vittnar om krig och exil.
"Nästan allt talar om kriget här. Vad ledde hit för min del - frågan kommer igen. Flykt? Längtan efter anonymitet. Glömska, det där vackra, omöjliga tillståndet - glömskan som kallats en nåd.
För glömskans skull kom jag hit en liten tid. För att kroppen skulle orka...fortsätta.
Kroppen. den där som måste sitta eller stå. Lägga sig ner. Eller stå!" (sid 11)
4 kommentarer:
Låter intressant så den är noterad nu.
Znogge, en märklig kvinna men man är ju nyfiken
Den kanske jag skulle läsa. Har inte läst de andra hon har skrivit sedan hon fick avgå från Akademien.
Mösstanten, Frostenson skriver bra men förstår inte hur hon tänker.
Skicka en kommentar