Alma (2023) av Katarina Frostenson. Den nya boken av Frostenson knyter an till vÀrldar och Àmnen som skildrats i K, F och A och Àr samtidigt sjÀlvstÀndig med en egen ton och rytm.
Alma Àr en berÀttelse i fyra satser, som nÀra hör samman. De kretsar kring en del av Paris dÀr berÀttaren funnit en tillflykt. Möten uppstÄr i realiteten och i tanken och berÀttaren upptÀcker öden och liv som vittnar om krig och exil.
"NÀstan allt talar om kriget hÀr. Vad ledde hit för min del - frÄgan kommer igen. Flykt? LÀngtan efter anonymitet. Glömska, det dÀr vackra, omöjliga tillstÄndet - glömskan som kallats en nÄd.
För glömskans skull kom jag hit en liten tid. För att kroppen skulle orka...fortsÀtta.
Kroppen. den dÀr som mÄste sitta eller stÄ. LÀgga sig ner. Eller stÄ!" (sid 11)
4 kommentarer:
LÄter intressant sÄ den Àr noterad nu.
Znogge, en mÀrklig kvinna men man Àr ju nyfiken
Den kanske jag skulle lÀsa. Har inte lÀst de andra hon har skrivit sedan hon fick avgÄ frÄn Akademien.
Mösstanten, Frostenson skriver bra men förstÄr inte hur hon tÀnker.
Skicka en kommentar