Hildur Rúnarsdóttir är chefen för enheten för försvunna barn på Island. I ett försök att glömma sin traumatiska barndom varvar hon utredningsarbetet med att surfa på Islands kyliga vågor. Dessutom har hon en gåva som sätter henne i en klass för sig – förmågan att känna när tragedier närmar sig. Hör det samman med det som inträffade för 25 år sedan?
Till sin hjälp har hon Jakob Johanson, en polis som reser från Finland för att samarbeta med Hildur. När Jakob inte jobbar stickar han isländska tröjor. Enligt honom är stickning precis som livet självt: Förutsägbart, men kaotiskt. Hildur vindsurfar även i vinterkylan.
I berättelsens början sker en lavin i Västfjordarna, och en man hittas död i ruinerna av ett hus. Men det är inte lavinen som har satt punkt för hans liv – man upptäcker att han har ett snitt i halsen. Hildur och Jakob tvingas snabbt inse att det förtrollande landskapet döljer mörka hemligheter. De måste kämpa för att försöka lösa gåtan innan mördaren slår till igen. Läst med min Finska Bokcirkel:
🇫🇮 "Hildur kaasutti kylän ainoasta liikenneymyrästä vuonon kiertävälle päätielle. Paikalliset kutsuivat merenrantaa myötäilevää katua moottoritieksi, koska se vei ulos kylän keskustasta kohti etelää ja maan pääkaupunkia Reykjavíkia. Maaseudun moottoritie sijaitsi kuitenkin taajama-alueella, joten ajonopeus täytyi pitää alla viidessäkympissä." (sid 87) Flera smakbitar: HÄR.
19 kommentarer:
Jag är ju inte superförtjust i deckare men älskar Island så kanske läser jag den någon gång!
Bokdivisionen, jag tyckte mycket om boken, ska låna andra delen som finns på biblioteket, på finska.
Är smakbiten på finska? :O
Finns den i svensk översättning... så låter den som klart spännande och läsvärd. Men finska, det funkar inte. : )
Anna-Lena, ja, finns på svenska på biblioteket.
Jag har hört att den inte ska vara så bra, så det ska bli intressant att läsa din recension.
Tack för smakbiten. Den har jag sneglat på och finns på min lista.
jag tyckte mycket om boken, vill läsa fortsättningen.
Tack för smakbiten! Den låter spännande.
Jag läser väldigt få deckare, men när jag hörde om den här författaren blev jag nyfiken, dessutom då miljön var isländsk. Jag lyssnade på boken på svenska, men blev lite besviken. tyckte den var rätt tråkig.
Tack för smakbit, jag ska försöka låna hem någon bok på finska igen, läser ju nu Jenni Haukios bok om sina år som presidentfru, riktigt intressant.
Paula, jag tyckte om denna, min finska Bokcirkel har läst Jenni Haukios bok.
bibliotekets innehållsbeskrivning blir en lite tveksam till. övernaturliga gåvor och stickande poliser verkar lite sökt. lånar kanske hellre stickboken
Mrs Calloway, inga övernaturliga gåvor…. Hellre en stickande än en supande polis.
Denne ser spennende ut, ikke hørt om her i landet. Dessverre kan jeg ikke finsk, men takk likevel:)
Anita Ness, jag är stolt att jag efter 50 år fortfarande kan läsa finska böcker, men böckerna är översatta till svenska 🇸🇪
Denna har jag hört en del negativt om, saker som inte jag heller gillar i böcker, så den står inte högt upp på läslistan.
Monika, och boken var helt i min smak 🙂
Deckare och stickning? Den måste jag kolla upp.
Lotten, och vindsurfing i vinterkylan 🙂
Skicka en kommentar