Miljonären Otis Jarrell kan inte lita på sin familj. Han vill få ut en orm ur sitt hus – ormen är hans svärdotter. Han anlitar en motvillig Nero Wolfe för att ta reda på om hans svärdotter, som han tror förstör hans affärsavtal genom att läcka information till sina konkurrenter. Archie flyttar in i Jarrells takvåning på Fifth Avenue och utger sig för att vara hans nya sekreterare, och kallar sig mr Green.
- Välkommen till vår örnnäste, mr Green, sade hon.
Hon talade med låg röst och var blyg eller reserverad eller försiktig eller tillgjord sedesam, beroende på vilken inställning man själv hade. Jag hade ingen inställning alls och tänkte inte heller lägga mig till någon förrän jag kunde motivera den. Det enda jag för ögonblicket kunde gå med på var att hon inte väste som en kobra eller skallrade som en skallerorm. Vad beträffar att hon var den enda i hela samlingen som hälsade mig välkommen så var det både trevligt och vänligt, men man kan kanske tycka att hon borde ha överlåtit det åt värdinnan i huset. (sid 36) Flera smakbitar: HÄR.
17 kommentarer:
en del av de där gamla deckarna var riktigt bra och tål omläsning. tack för smakebiten!
Jag tror faktiskt jag läst en Rex Stoutdeckare för läge sen, men minns inte vilken.
Man är för dålig på att läsa äldre böcker. De finns heller inte framme på biblioteket.Möjligen i arkivet.
Riktigt bra kravlös läsning.
"Örnnästet" var en film min storebror såg till att jag såg som barn. Det ordet används nog inte jätteofta nuförtiden.
Jag gillar att läsa gamla deckare ibland, men Rex Stout har jag inte läst något av hittills.
Det var mycket ormar där.
Tack för smakbiten! Det var en evighet sedan man läste dem. Hade varit kul att läsa om.
Du får ni fixa din sida, något virus.
Nero Wolfe är ju bekant, men jag tror inte att jag har läst något alls om honom. Bara sett 🙂
Tack för smakbiten! Hade inte hört talas om den förut.
Orm-teman är humoristisk. Jag tror att jag
skattade många gånger.
Jokke, också ett sätt att tilltala en kvinna 🙂
Nej det här författarnamnet har gått mig förbi. Och så är det inte min favoritgenre heller. Men att svärdöttrar, söner och svärföräldrar kan ha problem att samsas kan jag hålla med om. Tack o lov har jag bara haft härliga svärföräldrar. Tack för smakbit
Paula, precis, vi har tre fina svärdöttrar och en bra svärson, det är lycka 🙂
Det författarnamnet känner jag igen och jag tror att jag läst någon a böckkerna för länge sedan. Tack för smakbiten!
Boklysten, boken har ju några decennier på sig.
Skicka en kommentar