skuggig läsplats

Hur länge har du haft bloggen? undrar Mia i Helgfrågan.

började bokblogga 2010, över 800 000 har hälsat på här ❤️
Trädgårdsbloggat nästan tjugo år.

Bonusfråga: Vad gillar du det vackra vädret? 

sitter gärna i skuggan och läser

Mias Helgfråga

Nej och åter nej av Nina Lykke

Ingen dans på rosor att vara lärare, alla utvärderingarna.
 "På grund av detta var lärarna rädda för att inte hälsa tillräckligt översvällande i korridorerna, inte vara tillräckligt positiva, påhittiga, uppmuntrande eller empatiska, att inte se varje enskild elev tillräckligt väl, att inte ha dörren öppen dygnet runt, mobil och mejlkontakt för alla deprimerande, ätstörda, självskadande, suicidala och dyslektiska, eftersom någon av dem så småningom skulle kunna lägga skulden på egna och andras gärningar på en stängd dörr, en avvisande hållning eller ett uteblivet svar på ett sms. Stötte de på motgångar kopplade de in sina mammor och pappor, och Ingrid fick meterlånga mejl fulla av invecklade meningar skrivna av välutbildade föräldrar som drog på hela artilleriet." (sid 33)

Nej och åter nej av Nina Lykke är en rolig bok? Kanske, en viss igenkänningsfaktor. Ingrid och Jan har firat silverbröllop, sönerna är vuxna men uppför sig som hotellgäster, lite mer krav på dem skulle inte skada. Varför fortsätter Ingrid passa upp dem? Ingrid har haft en tuff uppväxt, båda föräldrar döda tidigt, hon bär på dåligt samvete. Hon hade också ett platoniskt förhållande med bästa väninnans man. Ingrid är trött på det mesta; på plikttroget sex med maken, på sitt lärarjobb, allt. Maken är mitt i karriären, egoistisk, har ett förhållande med femton år yngre kollegan Hanna. Varför aldrig tvärtom? Vill läsa en bok där kvinnor femtio plus är attraktiva. Nej, inte så mycket skratt, men igenkänning.

"Hon hade stått framför sin egen alfabetiserade bokhylla och bläddrat i gamla favoritböcker och upptäckt att hon inte heller i dem orkade läsa mer än halva första sidan. Knske höll hon på att bli dement. Eller också kände hon något som alla kände utan att prata om det, och att det däerför snart var slut med litteraturen som fenomen och ämne och del av bildning och skolgång, och därmed slut på Ingrids yrke och plats i världen." (sid 49)

bok som ingen har läst - utom jag

"Till slut smugglade någon in en japansk översättning av en engelskspråkig bok i byn, och den såg ut att kunna skänka dem de upplysningar de sökte. Boken hette Finnegans Wake.
   Och ni kan föreställa er hur de här avlägsna japanska bönderna 1945 på fullt allvar försöker hålla en berusad irländsk likvaka, som dessutom försvåras av James Joyces experimentella ordlekar, då kan ni också föreställa er förhållandet mellan en författare, hans skrivmaskin och den verklighet vid vars återskapande han är tvungen att ta vänsterlabbsgreppet, och detta trots att han vet vilken roll araber och hinduer tilldelar vänster hand." (sid 40)

          

Veckans knasigaste; Stilleben med hackspett (Still life with woodpecker 1980) av Tom Robbins, en författare och en bok som ingen hört talas om - men Klimakteriehäxan har läst. Hon läser mest amerikanskt - vilket jag mest försöker undvika. Nu har även jag läst, kanske den enda på Hisingen.

En modern saga om prinsessan Leigh-Cheri som är vegan och miljöaktivist, hon bor hos sina föräldrar, blir kär i Bernard, kanske inte någon idealman. Deras lojala tjänare Gulietta kronas till drottning efter en revolution i hemlandet. Tom Robbins förutspår att datorer kommer att skriva våra romaner i framtiden.