"
Stolpe själv var sannolik världsrekordhållare i bokläsning. Han läste tre böcker om dagen, alla dagar i veckan, oavsett omständigheterna. Alltid i gryningen, när huset sov. Han gick upp klockan fem och när han var färdig med sina tre böcker, i regel kring klockan nio, gick han ner till köket och gjorde en kopp kaffe."
(sid 63)
Bränn alla mina brev av Alex Schulman är en vacker och olycklig
kärlekshistoria mellan en ung man och en gift kvinna. Schulman har gjort enorm research bland alla brev och dagböcker av sin morfar och mormor, tusentals dokument i Kungliga biblioteket. Han skaffar och läser även alla nästan hundra böcker som morfar Sven Stolpe skrivit. Schulman hittar en röd tråd i hans digna produktion. Mycket har koppling till händelserna sommaren 1932 under vistelsen på Sigtunastiftelsen, där författare med stipendium vistades.
Alex Schulman besöker ställen han har läst om i breven. Han får även tillgång till den unge Olof Lagercrantz dagböcker, bara tjugoett år, olyckligt kär. Mormor Karins far, Hans von Euler-Chelpin, fick Nobelpris i kemi, fast så mycket hade de inte kontakt. Det var väl så med fäder, världen såg annorlunda ut, ändå finns det något tidlöst i Schulmans släktkrönika; otrohet, rädsla, passion. En intressant bladvändare som väcker många tankar.
"
Jag tänkte att det här projektet
kunde vara en väg till försoning, eller i alla fall förståelse, men han
blir alltmer avlägsen, obegriplig. Jag tittar på hans fotografi och mår
plötsligt dåligt. Jag har kommit på att ogilla honom som människa."
(sid 184)
Glöm mig av Alex Schulman handlar om det komplicerade förhållandet med hans mor; alkohol, försummelse, nyckfullhet. Att moderns far Sven Stolpe skickade sin dotter ensam runt till olika länder redan i tioårs ålder, bidrog till att hon inte mådde så bra som vuxen. Alla krav, kyla.
