Terapeuten Bjørk Isdahl har stämt träff med en av sina tidigare klienter vid namn Azora. Väntan i den mörka höstkvällen förvandlas till en mardröm när Azora faller från taket på byggnaden bredvid och Bjørk blir vittne till hennes död.
Nästa dag får hon besök av polisen, som på offret har hittat ett foto av Bjørk med orden: Jag vet varför du har mardrömmar. Att Bjørk har mardrömmar är helt sant; däremot har hon aldrig berättat för någon om dem...
Osäkerheten kring vad som egentligen inträffat växer. Både polisen och Bjørk börjar utreda sambandet mellan henne själv och Azora, och om det kan finnas en koppling till dödsfallet – som snabbt visar sig vara allt annat än ett självmord. Modernista.
Vad ska jag säga? Att jag aldrig har velat ha familj? Att jag är osäker på om jag vill ha barn. Jag kan naturligtvis inte säga något av det, för då kommer han att tro att vårt förhållande har varit en lögn, vilket det inte har varit. Det enda jag kan säga, det enda som bär mening, är det som har etsat sig fast i min kropp. Att ingenting kan bli rätt när man är ansvarig för någons död.
Villrådigheten som jag har känt de senaste timmarna känns ännu mer påträngande än tidigare. "Då är det väl avgjort då", säger jag.
"Jobbet betyder mer än relationen?"
Det finns inget mer att säga. (sid 21) Modernista. Flera smakbitar: HÄR.
