Vill du kyssa en rebell? av Eva-Stina Byggmästar nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2024

boken nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2024

Vill du kyssa en rebell? (2023) av Eva-Stina Byggmästar är en gnistrande och lekfull hyllning till livet och kärleken. Kärleken har bruna ögon, precis som en grizzly. I dem kan man förlora sig och skåda hela jordklotet och planetens hjärtesår, Grand Canyon, höra skallerormarna på botten, höra rasslet. Det som inte kan kläs i ord blir tårar och kärleken är algoritmen, grundbulten i allt, hela kosmos. Läst en del av Byggmästars texter, tycker om henne.

Det finns två
sätt att leva - antingen
samla minnen

eller skingra, att inte ha
några - jag tillhör de senare
som vill bli fri, vill gå
genom världen utan
barlast - bara vara hjärta

jag kom till dig
och sade, jag tillhör
inte längre någon
inte ens mig själv

och i samma stund bytte
våra hjärtan plats
med varann

blommor 🌹 kultur

Kvinnorna i rosenträdgården : historierna, romantiken och äventyren bakom rosorna (Women in My Rose Garden) av rosentusiasten Ann Chapman, som berättar om 34 starka kvinnor som gett sitt namn till rosor: Jeanne d´Arc, Mary Queen of Scots, Grace Darling, Gertrude Jekyll.

Blomman (1975) av Suzanne Brøgger berättar om en kvinna som bara vill ge en blomma till mannen, som ett sätt att kommunicera, vara generös. Men kvinnan blir mer och mer osäker; vad skulle hans kollegor tycka, hans vänner, grannar...

Den blå pelargonen av Agatha Christie är en fin novell om en gnällig fru som får besök av ett spöke som målar hennes tapet vid sängen.

Den hemliga trädgården : om trädgårdar i litteratur och verklighet av Ronny Ambjörnsson besöker barndomens trädgård, det antika Grekland, renässansens Italien, Edens lustgård, trädgården som en metafor.

Vilka böcker med blommor i titeln tycker du om? undrar: enligt O i veckans Kulturfråga.

Kanada berättar

Kanada berättar : minne av vatten : tjugofem noveller / urval och översättning från engelska och franska: Magdalena Sørensen

Minne av vatten (2011) av Edem Awumey
En sorgsen historia om flickan som väntar på stranden på sin far och vill inte tro på mamman som säger att han är död.
 "... jag gav mig till tåls. I tolv vårar satt jag i gräset på stranden, i tyst samförstånd med vinden, korparna och Alexandrabron, som alla bevittnade hur väntan får tiden att stå stilla. Den var ett fridfullt men förstående vittne, liksom den magre gamle skäggige man som ständigt befann sig på samma plats för att hoppas på något eller någon."

Novellresan 2024 hos Ugglan.
Februari: Kanada.