tonåringen ville köpa UKONs bok

Femtonåringen sms:ade att hon ville köpa Jag är ingen mördare (2023) av Ulf Karl Olov Nilsson, som mormor swishade jag gärna så hon kunde köpa den.

Jag lyssnade när UKON läste på Stadsbibliotek, har boken signerad med hans selfie. Av någon anledning har jag inte berättat om boken, som innehåller både allvar och humor, handlar om våld, åldrande och dödsdrift, om mamma, halvfabrikat och oförmodade perspektivförskjutningar. (bernur har läst: HÄR.)

Jag vill vara starkast och bäst i världen.
Jag vill vinna.
Jag vill vara den som vet mest.
Jag vill att alla ska tycka som jag.
Jag vill att alla ska tänka på mig hela tiden.
Mitt mål: All längtan, all kärlek, allt hat, all avund. (sid 29)

Det var mors dag. Vi kollade på Barbapapa. Han hade hämtat några IKEA-påsar. Dom hade köpt svarta plastsäckar. Det fanns ett fack i kopieringsrummet. Hyrbilen var täckt med lera. Dom gav mig en kall portion kyckling med mandel. Vi delade på en delicatoboll. Vi satt på balkongen och rökte. Jag sa ingenting men borde ha gjort det. Jag tog tre djupa andetag. Alla var rädda och det smittar. (sid 76)

"Tänk om alla jag känner dog och ingen längre visste vem jag var."

kosläpp 🐂 selfie

Vi har alltid ätit enkel okonstlad mat. Våra barn har aldrig fått margarin
1. Den fetthalten ska "min" mjölk ha: ohomogeniserad mjölk 4%, vispgrädde 40%
2. Den osten vill jag ha: alla, vi är ostomaner, getost också gott.
3. Den "mjölkmaten" är en favorit: äggost serveras ibland i lilla bageriet.
4. Den yoghurten serveras hos oss: Rysk yoghurt 17% med färsk frukt, till mig.
5. Om du ska ge namn till en ko, vad ska den heta? Rosa vanligt (?), min vän med det namn gillar inte det, har ingen ko, funderar inte på namn.
6. Har du något ko-minne? har smakat varm nymjölkad mjölk, inte gott. En ko trampade på min stortå som blev svart.
Selfie hos: Klimakteriehäxan.

Skogvaktarens dotter av Claire Keegan

Genom blå hagar (2023) av Claire Keegan
Åtta oförglömliga noveller om ett Irland som brottas med sitt förflutna och om människor som stakar ut en ny framtid. En kvinna reser på stipendievistelse för att skriva men ställs inför en oinbjuden gäst. En präst brottas med minnet av en kärleksaffär och en skogsvaktare reser till en stad vid havet för att finna sig en hustru. (Översättning Erik Andersson).

Skogvaktarens dotter
Deegan, skogvaktaren, är inte den sortens man som kommer ihåg barnens födelsedagar, allra minst den yngstas, hon som är närmast kusligt lik sin mor. I Aghowle i deras fattiga hus finns det tre tonåringar, mjölkningen och lånet.
När fadern avled och lämnade gården till sönerna tog Deegan som då ännu inte var trettio, ett banklån med gården som säkerhet och köpte ut dem. Bröderna var glada för pengarna och for iväg till Dublin För att skapa sig ett liv. Kvällen innan banken tog över lagfarten promenerade Deegan ut på de vackra ängarna som vette mot söder. Det var hjärtslitande gården men han såg ingen annan utväg. Strax efteråt körde han ner till Courtown Harbour för att leta reda på fru. Han hittade Martha Dunne. Ingen stor kärlek men de får nöja sig. De får tre barn.
En regnig dag när Deegan arbetar med att beskära en rad douglasgranar råkar han på en jakthund. Retrievern vaknar, skogsvaktaren har väckt honom, hunden har klarat sig från att bli beskjuten av ilsken jägare. Deegan tar hunden med sig hem, om ingen letar så kan han tjäna en slant. Dottern får hunden på sin  födelsedag och de blir goda vänner, retrievern kallas Judge. Efter ett år vill en man köpa jakthunden.

Novellresan 2024 hos Ugglan.
April: Djurriket.