Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

18 juli 2024

Vid vägs ände av Trevor Wood

Vid vägs ände  (2024 Dead End Street) av Trevor Wood Modernista.
Wood är en brittisk författare, bosatt i Newcastle. Han har tjänstgjort inom den brittiska flottan i 16 år, har en mastersexamen i kreativt skrivande och har även arbetat som journalist.
Vid vägs ände är tredje boken om krigsveteranen Jimmy Mullen, efter den hyllade Mannen på gatan, som bland annat vann en CWA John Creasy Award, och den lika uppmärksammade uppföljaren Ingen väg tillbaka.

Ett medborgargarde utövar trakasserier mot hemlösa och försöker med både verbala och fysiska medel få bort dem från gatorna. Jimmy Mullen kontaktas av sin vän Gadge, som vill att han ska konfrontera de som ligger bakom. Men Jimmy har till sist fått ordning på sin tillvaro igen: Han jobbar på ett härbärge för 18–25-åringar och vill inte ha med några tvivelaktiga figurer att göra.
Gadge bestämmer sig för att ta tag i saken på egen hand, och blir överfallen av två personer ur medborgargardet. Polisen hittar honom medvetslös i en gränd, täckt av blod. Problemet är att det också finns en död kropp i gränden – och att det är offrets blod Gadge har på sig. Han håller dessutom mordvapnet i handen.
Jimmy är övertygad om att någon försöker sätta dit Gadge och har dessutom dåligt samvete för att han avvisade honom. Han återvänder till gatorna för att ta reda på vem som ligger bakom Gadges situation – och upptäcker att Gadge tyvärr har gott om fiender.

   "Inte konstigt att du hållit det för dig själv. Har Gadge någon annan som kan hälsa på honom? Några barn?"
   Jimmy skakade på huvudet.
   "Hans första fru fick missfall", sa Jimmy. "Han berättade det inte förrän sist vi sågs. Barnet skulle ha varit ungefär i din ålder."
   "Det är vanligare än du tror", sa Kate.
   "Är det?"
   "Sorgligt nog, ja, åtminstone två av mina vänner har fått det."
   Det kom alltid som en chock för Jimmy att han var gammal nog att vara morfar. Han tänkte fortfarande att han var trettio-någonting snarare än över femtio, även om spegeln sa någonting annat.
    "Några andra planer – förutom att finkamma knarkarkvartarna?"
  (sid 48)

17 juli 2024

Avrättningen av Danya Kukafka


Avrättningen (Notes on an Execution 2024) av Danya Kukafka, Modernista.
Ansel Packer står på tur att dö inom tolv timmar. Han vet vad han har gjort, han minns alla Flickorna och nu inväntar han sin avrättning. Men Ansel vill inte dö. Han vill bli beundrad, förstådd.

Genom ett kalejdoskop av kvinnor - en mor, en syster, en mordutredare - berättas historien om Ansels liv. Vi får möta hans mamma, Lavender, en sjuttonårig flicka på desperationens rand; Hazel, tvillingsystern till Ansels hustru, hjälplös inför systerns destruktiva relation som förtär dem alla; och slutligen Saffy, mordutredaren som är honom på spåren, hon som vigt sitt liv åt att ställa ondskefulla män inför rätta. Medan klockan tickar kartläggs den väg och de ödesdigra livsval som tillsammans och till synes obönhörligt lett fram till den tragedi som nu snart ska fullbordas i Walls Unit-fängelsets dödskammare.

"När de gick och handlade stirrade folk, som om hon omöjligt kunde vara dotter till sin egen blonda mamma. Hennes pappa kom från en stad som hette Jaipur, och han bodde där nu, brukade hon stolt berätta, tills det gick upp för henne att det innebar att han inte hade älskat henne tillräckligt för att stanna. I den dammiga skokartongen låg ett fotografi. Det enda konkreta beviset Saffy hade på sin pappas existens. Han satt i ett bibliotek med böcker utspridda på bordet framför sig. Han log och håret var prydligt insvept i en marinblå turban, vilket hennes mamma förklarade var en del av hans religion. I hans ögon såg Saffy sig själv för första gången; att möta hans blick var som att plötsligt se sig själv i spegeln. Varför lämnade han oss?" (sid 54)

16 juli 2024

S O L ☀️ tisdagstrio

☀️ önskar en fin lässommar och tack för alla fina trion!


Sothönsklubben (Coot Club 1934) av Arthur Ransome.








Osebol av Marit Kapla.

Lycka är för losers (Love is for losers) av Wibke Brueggemann.






SOL
(en boktitel eller författare på varje bokstav) - temat tisdagstrio hos: Ugglan.