Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

23 juli 2024

Mannen på gatan av Trevor Wood

Mannen på gatan (The Man on the Streets 2024) av Trevor Wood Modernista.
En brittisk författare, bosatt i Newcastle. Han har tjänstgjort inom den brittiska flottan i 16 år, har en mastersexamen i kreativt skrivande och har även arbetat som journalist. Vid vägs ände är tredje boken om krigsveteranen Jimmy Mullen, efter den hyllade Mannen på gatan, som bland annat vann en CWA John Creasy Award, och den lika uppmärksammade uppföljaren Ingen väg tillbaka.

När Jimmy, en hemlös veteran som kämpar med posttraumatiskt stressyndrom, hör ljudet av något tungt som faller i floden - mitt under ett högljutt gräl mellan två män - försöker han först låtsas att han inte hört något. Det är inte hans strid.
Men när han får syn på en tidningsrubrik om en flicka, Carrie, vars pappa försvunnit, och anar att det kan vara samma man, påminns han om någon han själv förlorat. Jimmy bestämmer sig för att sluta fly sitt förflutna och berätta för flickan vad han hörde. Det visar sig bara vara början på historien.
Polisen lägger ingen vikt vid Jimmys vittnesmål, men Carrie är övertygad om att något hemskt har hänt hennes pappa. Jimmy går med på att hjälpa henne - något som försätter honom i allvarlig fara i förhållande till både gamla och nya fiender.
Men Jimmy har en fördel: när man inte har något, har man inte heller något att förlora... I svensk översättning av Jessica Hallén.

Jimmy tystnade medan en barnfamilj gick förbi, alla slickade på sina glassar. Barn behövde inte höra en massa snack om döden, snart nog skulle livet bli tillräckligt jävligt ändå.
   Han såg dem fortsätta utmed floden i riktning mot broarna tills de försvann i solen innan han åter vände sig mot journalisten som äntligen skrivit klart i sitt anteckningsblock.
   "Bara så att jag har förstått. Du såg honom egentligen inte falla ned i floden?" sa den unge journalisten.   
   Jimmy skakade på huvudet. Ute i det fria såg killen ut att vara ungefär femton. Jimmy såg en droppe torkat blod på skjortkragen och små skärsår på hakan där han ännu inte hade lärt sig att raka sig ordentligt. 
    "Vart kan han annars ha tagit vägen?" sa Carrie. "Han försvann ju inte bara i tomma intet."
(sid 67)

22 juli 2024

Pusselmakarnas Sällskap av Samuel Burr

Pusselmakarnas Sällskap (2024 The Fellowship of Puzzlemakers) av Samuel Bur, Modernista.
Clayton Stumper må vara strax över tjugo, men han klär sig som en farfar och oroar sig som en moster. Vid sin födsel lämnades han på trappan till den imponerande villa i utkanten av Bedfordshire där Pusselmakarnas Sällskap huserar, och han har uppfostrats av en grupp excentriska gåt- och korsordsmakare. Nu är han en av den bleknande institutionens sista överlevare.

När Pippa Allsbrook går bort – hon har varit korsordskonstruktör och den främsta moderliga närvaron i Claytons liv – lämnar hon ett sista pussel efter sig. Det rymmer ett löfte om att mysteriet kring Claytons föräldrar nu ska kunna lösas och att han ska förberedas för ett liv utanför sällskapets murar. Clayton börjar nysta i oklarheterna kring sin födsel, och han konfronteras med hemligheter som kommer att förändra både honom och sällskapet för alltid.

Derek hade inte varit med på de senaste träffarna på grund av sin ständigt växande arbetsbörda. Trots att han var till åren kommen jobbade han hela tiden vidare. Han höll middagstal, föreläste för Kvinnoinstitutet, talade på museer och besökte utbildningssäten över hela landet och ute i världen. Han hade just återvänt efter en tolvdagarskryssning längs de baltiska länderna där han hade hållit lunchföreläsningar om andra världskriget. Kryssningsföretaget hade gett honom en lyxsvit med havsutsikt och betalat honom för det.   

»Det handlar om att använda sig av frekvensanalys«, fortsatte Derek. »Eller med andra ord, att studera mönster i text – den frekvens med vilken specifika bokstäver används i språket. Titta på hur orden är formade, på rytmen och utseendet hos det ni har framför er. När ni har fyllt i några av luckorna, chansa! Hälften av jobbet när man dechiffrerar kod är att gissa sig fram. Men berätta inte för någon att jag sa det.« Pippa var glad över att ha kommit fram till en mötesform som passade dem.
(sid 49)

21 juli 2024

Under kärret av G.R. Halliday

Under kärret (Under the Marsh 2024) av G.R. Halliday. Modernista.
G. R. HALLIDAY föddes i Edinburgh men är i dag bosatt på landsbygden i Inverness på det skotska höglandet. Under kärret är tredje boken i den hyllade serien om kriminalkommissarie Monica Kennedy, efter Ut ur skuggorna och Ner i mörkret. Ett måste för alla som gillar Ann Cleeves och Val McDermid.

För tolv år sedan satte Monica Kennedy fast seriemördaren Pauline Tosh, som dömdes till livstids fängelse. När Tosh en dag hör av sig och ber Monica besöka henne i Carselangfängelset utgår kriminalkommissarien från att det är något slags spel. Men så ger Tosh henne en handritad karta som pekar ut ett ödsligt och svårtillgängligt kärr utanför Inverness, och det är ett tips Monica inte kan avfärda - hon har alltid varit övertygad om att det finns fler döda där ute.
En ny kropp hittas i kärret och det ser mycket riktigt ut som att man kan lägga ännu ett offer till Pauline Toshs mordlista. Men verkligheten är sällan så enkel som man först kan tro.

"Monica stannade bilen utanför Royal Hotel på Ness Walk i centrala Inverness. Den ståtliga viktorianska byggnaden som låg intill floden Ness mitt emot slottet hörde till de hus hon tyckte bäst om i staden. Sena höstkvällar, när himlen var rödbrun som ett blåmärke, kunde man få en uppfattning om hur det måste ha sett ut i Inverness under stadens storhetstid – då stadsbilden var som en fantasibild hämtad ur en av sir Walter Scotts nationalromantiska böcker om det skotska höglandet. Under 1960-talet hade man rivit en pittoresk hängbro och dessutom flera historiskt intressanta byggnader från 1500-­talet. De hade enligt beslut av stadens byggnadsnämnd ersatts av stora betonglådor. En vanlig dag, när Monica beundrade det som fanns kvar av utsikten, kände hon alltid en stöt av ilska över de ansvariga beslutsfattarnas häpnadsväckande brist på omdöme, deras dåliga smak och pinsamma historielöshet." (sid 66) Flera sambitar: HÄR.