John Milton (1608-1674) läste jag om härom dagen i Harold Blooms bok. Det var namnet på ryggen som gjorde mig nyfiken och då köpte jag denna vackra bok.
Det förlorade paradiset är hans praktverk, en lång episk dikt, svårare att visualisera än Shakespeares pjäser. Bloom anser att Milton ändå har sin plats i den västerländska kanon, trots att han verkar vara den av diktarna som just nu gör de feministiska litteraturkritikerna allra mest förtretade.
Milton var mortalist, och trodde på att själen och kroppen dog
tillsammans, och skulle återuppstå tillsammans, och han tog avstånd från
den ortodoxa redovisningen av en skapelse ur intet.
Varför läsa
en episk dikt som är så svårtillgänglig och vitter? Man kan försvara den
av rent historiska skäl; Milton är i lika hög grad den centrale
protestantiske diktaren som Dante är den centrale katolske
diktaren-profeten.
Miltons karaktärer går inte att känna igen som levande människor, som Shakespeares, Dickens och Jane Austens figurer. Antingen är de gudar eller änglar, eller också idealiserade människor (Adam, Eva). Hur ska man läsa denna praktfulla Satan är nyckeln till hela eposet, Det förlorade paradiset, som för de flesta nutida läsare kanske ter sig som ett ofantligt opus i science fiction-genren framfört på en kosmisk filmduk, skriver Harold Bloom, som gillar John Milton men oroar sig att den inte överlever tv och film, svårt att överföra till vita duken.
Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Leta i den här bloggen:
26 juli 2018
25 juli 2018
stillsam brittisk filmpärla i svtPlay
Still Life (2013) om den medelålders kommunalanställde John har som uppgift att ordna begravningar för personer som saknar anhöriga. I hans arbete ingår även att söka efter närstående, något han tar på största allvar. Hans liv kretsar kring arbetet, han arbetar ensam, bor ensam och äter ensam. En dag kallas han till ett dödsfall som skett i en lägenhet mitt emot hans egen.
Regi: Uberto Pasolini.
I rollerna: Eddie Marsan, Joanne Froggatt, Karen Drury m.fl. Se: HÄR.
Regi: Uberto Pasolini.
I rollerna: Eddie Marsan, Joanne Froggatt, Karen Drury m.fl. Se: HÄR.
Tysk litteratur
Tysk litteratur (2016) av Sture Packalén (professor i tyska) för jag har ju läst en del fina nya tyska författare och klassiker. Boken sträcker sig under tolvhundra år, börjar med germansk och kristen diktning på tyska 750-1150, riktigt så djupt tänker jag inte gräva, få lite tips bara. Kul med svensk författare om tysk litteratushistoria, annars finns det ofta engelskt eller översatt. Packalén tar upp många utländska författare, dramatiker som varit populära i Tyskland. Det finns ett kapitel om nazisttiden och andra världskriget, exil, många bra författare som förbjöds och brädes i bål. Nelly Sachs, Bertolt Brecht, Stefan Zweig har jag läst en del.
Intressant med litteraturen efter 1968, det har hänt en hel del i Tyskland. Berlinmuren byggdes 1961, man försökte avgränsa sig mot den västtyska litteraturen i DDR, man delade litteraturen i västtysk och östtysk litteratur, man ignorerade det som hände i Förbundsrepubliken i litterära tidskrifter.
För tillfället är jag mest intresserad av litteraturen efter 1989, och ännu nyare. Det finns många bra tyska författare, trevligt att de blir översatta, Thorén & Lindskog har specialiserat sig på nya tyska, österrikiska författare, exempelvis Tobakshandlaren av Robert Seethaler, Väggen av Marlen Haushofer, Sju år av Peter Stamm, Fallers stora kärlek av Thommie Bayer, En irländsk dagbok av Markus Feldenkirchen.
Intressant med litteraturen efter 1968, det har hänt en hel del i Tyskland. Berlinmuren byggdes 1961, man försökte avgränsa sig mot den västtyska litteraturen i DDR, man delade litteraturen i västtysk och östtysk litteratur, man ignorerade det som hände i Förbundsrepubliken i litterära tidskrifter.
För tillfället är jag mest intresserad av litteraturen efter 1989, och ännu nyare. Det finns många bra tyska författare, trevligt att de blir översatta, Thorén & Lindskog har specialiserat sig på nya tyska, österrikiska författare, exempelvis Tobakshandlaren av Robert Seethaler, Väggen av Marlen Haushofer, Sju år av Peter Stamm, Fallers stora kärlek av Thommie Bayer, En irländsk dagbok av Markus Feldenkirchen.
Etiketter:
Böcker om böcker,
Litterära essäer,
Tyskt,
Österrike
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)


