TLDR-varning = too long didn't read
Egentligen hänger det inte på längden... som en säger - räknar inte sidor.
I Tanger av Christine Mangan är hennes
debutroman, året föreställer 1956, Lucy Mason och Alice Shipley var vänner och rumskamrater under collegetiden. Den tystlåtna diskreta Alice har det gott ställt utan att det märks. Lucy hade fått stipendium för att studera, ville inte visa att hon inte har pengar, båda var föräldralösa. Alice bor nu i Tanger nära Marocko med sin man John - som klär sig bättre än han har råd med. Lucy tar sina sista pengar och åker och överraskar Alice. Spännande bok men 320 sidor kändes långt.
Begravd jätte (Buried Giant) av Kazuo Ishiguro berättar om det gamla paret Axl och Beatrice som lever under 500-talets England i sin hydda i ett kollektiv - lite som Tolkiens hobbits, fast inte lika mysigt. Tyckte om boken men kändes lång med sina 335 sidor.
Det goda folket (The Good People) av Hannah Kent berättar om Nóra Leahy som förlorat sin vuxna dotter och nu även sin make. Efter makens död måste Nóra ensam bära ansvaret för sitt fyraåriga barnbarn Micheál, som inte
frisk. Det finns stor skam med handikapp, onda andar kan vara
inblandade, Nóra håller den magra pojken gömd för grannar. Bra bok men långt med 382 sidor.
Hausfrau av Jill Alexander Essbaum gillade jag inte alls, berättar om den amerikanska Anna Benz som bott nio år i Schweiz med sin man utan att knappt lärt sig tyska. Hon har inget körkort, inget eget bankkonto, har ingen koll på något, allt bara händer utan hennes egen vilja. Att förbruka älskare för "att nyhetens behag är kortvarig" gör inte detta beteende feministiskt, bara ytligt trist, och 324 sidor blir för långt.
En riktig man av Tom Wolfe (1930-2018) utspelar sig i Atlanta, några år efter de olympiska spelen,
tre fjärdedelar av innevånarna svarta. Några vita är väldigt förmögna. En av dessa är Charlie Croker - rik som ett troll men också bankrutt, eftersom han inte kan betala räntorna på sina miljardlån. Boken börjar med vakteljakt med rika vita, och svarta ungdomarnas dans på gator med vrålande hav av bilar; Freaknic, en alltför lång bok med sina 744 sidor.
Vecka 33: Böcker som var för långa, undrar Johanna.
24 kommentarer:
Jag har inte läst någon av dessa, men I Tanger har jag på min läslista. Ibland kan tydligen till och med så lite som 320 sidor vara för långt.
Monika, I Tanger är bra men kändes lång...
Begravd jätte har jag läst och tyckte mycket om. Det är verkligen individuellt hur vi upplever en bok. De andra har jag inte läst. Men det är så sant att bokens sidantal inte avgör om man tycker att den är för lång eller inte.
Mösstanten, jag tycker om Kazuo Ishiguro, jag tror det beror lite på dagsformen om man upplever en bok för lång.
Även korta böcker kan kännas för långa.
Freja, precis! Det beror ibland på dagsformen.
Flera av böckerna på listan vill jag läsa. En kort med relativt få sidor kan fortfarande vara för lång.
Evelina, precis, det är så olika från bok till bok.
Jag tycker som du, att sidantalet inte är så avgörande för om man gillar boken totalt sett. I min lista har jag med två böcker som var otroligt välskrivna och fängslande, men för långa. Den ena var för seg i starten och den andra litet svamlig.
Annette, antalet sidor är kanske inte helt avgörande.
Oj jag har räknat med att Hannah Kents skulle vara en höjdare - älskade hennes första! Misstänkte att Tom Wolfe skulle dyka upp hos dig. Måste erkänna att jag tar den i småbitar ...
Begravd jätte tänkte jag läsa snart.
Klimakteriehäxan, intressant kvinnohistoria, gamla seder och bruk.
Boklysten, jag tyckte om Kazuo Ishiguro.
I Tanger läser jag nu, inte kommit så långt, få se hur jag upplever längden.... helt klart så beror det inte enbart på själva sidantalet hur en upplever tjockleken, även korta böcker kan kännas långa särskilt om de inte är så bra. Det goda folket har jag läst, tyckte om den men den kändes lite tjock fast den inte är 500-600 sidor...
Bokdamen, precis, mycket beror nog på boken...
var väldigt förtjust i Begravd jätte. Hausfrau var intressant på sitt sätt.
Anna Benz har ett underligt sätt att handskas med sin vantrivsel och ensamhet
Mrs Calloway, Hausfrau var inte trevlig läsning, Ishiguro gillar jag.
Ja, även få sidor kan upplevas som för många ibland...
Lotten, absolut...
En riktig man läste jag för många år sedan och kom ihåg att även jag tyckte att den var för lång. Begravd jätte gillade jag jättemycket.
Jag läser helst inte böcker på mer än 500 sidor, för då har jag svårt att komma ihåg vad som hänt. Även om de är bra blir det för mycket.
Lena, Kazuo Ishiguro vill jag läsa mer av.
Ylva, så långa böcker måste man nästan läsa i ett svep.
Jag har inte läst någon av böckerna. "Det goda folket" har jag lite kikat på med tanke på att läsa.
Sara, den är väldigt intressant.
Skicka en kommentar