"
Varje kväll var Orientexpressen höjdpunkten. Där satt passagerarna alldeles intill de klart upplysta fönstren och åt med silverbestick sin läckra måltid. Under loppet av några sekunder skådade jag in i en värld av lyx. Sedan började jag skaka av sköld och sprang hem."
(434)
Självbiografierna : Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn (översättning Susanne Widén, Lars W Freij) av Thomas Bernhard är fem delar om hans liv, barndom och uppväxt. Den sista delen
Ett barn berättar om tillvaron som barn under uppväxttiden på den tyska sidan. Thomas får börja skolan ett år tidigare, bara fem år gammal. Han har aldrig träffat sin far, moder öser sin ilska över fadern på den lille pojken. Mycket aga, han blir sängvätare, mera straff och förnedring. Hans fläckiga lakan hängs till allmän beskådan,
i avskräckande syfte, för att alla ska kunna se vad du är för en! sa hans mor. Hans sängväteri blev värre med tiden. Han skickas långt hemifrån till ett
hem för svåruppfostrade barn. Bernhard besöker stället efter fyrtio år, ingenting hade förändrats. Morfar är viktig person, samlar och skriver böcker.
"
I arbetsrummet i Mirtelbauernhäuslhade de inte fått plats utan till största delen måst stuvas undan på vinden. Nu var väggarna i det nya arbetsrummet i Ettendorf fulla. Jag hade inte en aning om att jag hade samlat så mycket ande, sade han, och så mycket andefattigdom med för den delen. Hegel, Kant, Schopenhauer var bekanta namn för mig, och jag tänkte att någonting oerhört måste dölja sig bakom dem. För att inte tala om Schopenhauer, sade min morfar. Allihop bergstoppar, ouppnåeliga. Nu satt han där och rökte sin pipa, och jag sade till mig själv att det i alla fall var bra att jag inte tagit livet av mig, utan hållit ut tills jag fick återförenas med morfar. Vi var på god väg att öppna ett nytt paradis åt oss i Ettendorf"
(sid 439)
Så gör jag : konsten att skriva av Bodil Malmsten
(Modernista) är en hyllning till läsning, hon delar med sig av sina favoritförfattare bl.a. Thomas Bernhard. Malmsten skriver, att "
Thomas Bernhard, den bland mina besläktade som jag ser upp till, inte indelar sina böcker i kapitel, att thomasbernhardböckerna är skrivna som i ett enda andetag, är undantaget som bekräftar regeln. Det finns inga regler, bara undantag."
(sid 87)